Jag är en ny person. Så vill jag se mig själv, även om ny i detta fall innebär att vara ett tomt ark som väntar på att fyllas av viktiga, vackra och betydelsefulla bilder och texter.

Jag är sexton år och vet inte vem jag är. Det värsta med den tanken är inte själva förvirringen, utan att det är kliché. Jag menar, hur många sextonåringar vet egentligen vilka de är? Samhället förväntar av oss att vi ska kunna välja gymnasieskola och gymnasieprogram som sedan bestämmer hela vår framtid, när vi är femton år. För mig var det kanske det svåraste beslutet i mitt liv. I alla fall då var det det.

De flesta lyckades ändå välja ett gymnasieprogram som de helst ville gå på. De visste vad de skulle bli, eller åtminstone vad de skulle vilja läsa vidare till. En tjej i min förra klass, när jag gick i nian, spelade saxofon. Hon var som Lisa i ”The Simpsons”; ett geni, både musikaliskt och akademiskt. Hon går i musikklass nu. Jag, å andra sidan, har aldrig varit riktigt säker på någonting. Jag vet inte ens om jag vill läsa vidare efter gymnasiet, men jag valde sam. Sam är det mest grundläggande, det där alla dessa tuggummituggande fjortisar utan drömmar, planer eller mål hamnar. De bara hamnar där för de inte behöver anstränga sig för att komma in.

De som läser sam är ibland – som jag själv – sådana som valde sam bara för att det är i princip omöjligt att hitta sig själv när en läser sam. Eller snarare är det omöjligt att upptäcka sig själv och inse, när du väl funnit dig själv, att detta inte är en person du kan leva med att vara.

Sam innebär att du inte behöver läsa en massa konstiga, ansträngande kurser, och därför finns det ingen tid att tänka: ”vad fan gör jag här?” när en måste sitta sig igenom tre timmar föreläsning om hästskötsel.

Samtidigt som vi läser otroligt mycket om samhället, världens historia och hur världen ser ut, är det som om en sak fattas, det är något vi inte får lära oss. Nämligen var vi har för plats i det hela.  Jag vet vad de grekiska filosoferna pratade om, jag vet vem Mussolini var, jag kan rabbla alla Europas huvudstäder, men det är några, mycket större frågor som inte tas upp i proven och under lektionerna.

Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir ”stor”. Kanske vill jag bli mamma. Eller sminkös. Jag är en av dessa tjejer som tycker det är spännande med smink. Smink ger möjligheten att måla över, göra om, göra annorlunda. Göra en man till en kvinna till en man, eller ful till vacker till ful igen. Kanske vill jag jobba med teatersminkning eller något liknande, men jag tänker inte göra det bara för att jag är kvinna. (Smink är inte heller något vi får lära oss på Sam.)

Men jag vet hur människor skulle reagera om jag väljer det yrket. Eftersom jag är kvinna har jag blivit lärd att använda smink. Folk kommer nicka, kanske le, och säga: ”jaså, du är sminkös.” Hade jag varit kille hade de skakat på huvudet och gått därifrån. Eller spottat och kallat mig bögdjävel.

Neil Gaiman skrev en gång att skolan varken lär dig älska, vara berömd, vara rik eller fattig, eller vad en ska säga till någon som är nära döden. Med andra ord: ingenting värt att veta. Inte heller får vi lära oss saker som ändå verkar rätt ”basic”, som hur det är att vara man, eller kvinna. Hur det är att vara hetero eller homo. Eller bisexuell, för den delen. Vi får inte veta hur en verkligen kan vara säker på saker som sin sexualitet eller kön.

Jag har inget ord för min syn på min kropp. Ibland känner jag mig som en homosexuell kille i en kvinnas kropp. Allt vore enklare om jag var en bög. Jag skulle aldrig kunnat bli gravid. Ingen mens, inga olikformade bröst. Det jobbiga är att jag kan se mig själv som tjej med en annan tjej, eller kanske med en annan kille, men det bästa vore att vara kille med en annan kille.

Ibland blir jag så arg på mig själv, mitt liv, min familj. Jag har inte levt ännu, och jag bara väntar på att mitt liv, min CHANS, ska börja.

En enda sak har hänt i mitt liv, och det hände med en jag kanske var kär i. Eller inte riktigt kär, bara till den del att jag tyckte om honom. Han hade en rundhalsad skjorta på sig, och en mustasch. Jag tycker om mustascher. Hur som helst: vi drack halloncider. Ja jag var full och han var full och jag vaknade med trosorna nere vid fötterna. Han med mustaschen var borta. Jag letade efter en kondom men allt jag fann var en torkad, avflagnande massa mellan mitt underliv om mitt innerlår.

Men det var inte mer med det. Jag fick gå till läkaren några veckor senare, och fick några piller. Sedan gick jag hem, tog pillren och av resten minns jag blod. Jättemycket blod i toalettens vita porslinsbotten, och hur jag skrek och grät i telefon med sjuksköterskan. Men hon frågade inte om hon kunde göra någonting. Hon frågade hur jag mådde, men jag bara skrek. Jag hoppades sköterskan skulle åka hem till mig, eller skicka en ambulans, eller ringa min mamma. Men min mamma var på affärsresa, som vanligt, och jag kunde inte åka till pappa heller. Hur skulle jag förklara att hans lilla dotter, hans prinsessa, blivit gravid på fyllan och precis gjort en abort?

(men nu när jag tänker efter:

det är ju inte så att det betydde nånting

som om jag låg vaken om nätterna

snyftandes i kudden

jag mår bra jag mår bra jag mår bra.

den vanligaste, svenska lögnen är: ”Jag mår bra”.

jag kanske inte är vanlig men jag säger sällan att jag mår annat än bra, även när jag inte sovit på tre dygn eftersom allt jag ser när jag stänger ögonen är allt blod, det är som tatuerat på mina näthinnor.)

Det där med att jag väntar på att mitt liv ska börja är nog inte riktigt sant. Egentligen vet jag, men är för rädd för att inse, att min chans redan har passerat. Jag sumpade den chansen. Jag är nog egentligen en av de där fjortisarna som är för lata för att ta tag i sina liv. Det ska nog gå bra för mig, så småningom. Så småningom ska jag bli kär på riktigt, bilda familj, ta reda på vad jag verkligen vill med mitt liv. Då ska jag kunna säga: Jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra och mena det.


av Frank Berglund.


Vill du också skicka in en text? Låt dig inspireras av Malin Isaksson här eller här och maila till karin@xpublishing.se