Ok!
Fota mig då, nu!
Usch, du tjatar så galet mycket, är du nöjd nu?
Blir det sepia som alltid? Eller får jag vara unik i svartvit?
Ska du redigera mig?
Forma mig att passa in bland alla andra foton du tagit. Kan du se att jag är osäker? Hur jag sänker hakan, kolla..
Jag är rädd för dig och din dömande kamera, kan du förstå att jag älskar dig, att jag hatar dig och att jag hatar att älska dig och älskar att hata dig.
Kan du se på bilden att jag gör allt för dig?

Att jag bränner broar för att vara med dig.

Jag kollar aldrig på bilderna du tar av mig, jag tycker inte om hur jag ser ut.

Du vill föreviga mig, min fulhet på bild, mina desperata försök att dölja mina fel, men du har aldrig lärt mig framhäva vad jag har som är bra.

Jag vet att jag är bra, att jag egentligen är fin, men du vill att jag ska se mig själv som ful, så jag hatar mig själv för din skull.

Så nu sänker jag min haka, ännu en gång för dig, jag döljer att jag är stark och en unik individ för att du vill ha mig formad i din form, på din bild, på din bild av mig.

av Emma Kallin


Vill du också skicka in en text? Låt dig inspireras av Malin Isaksson här eller här och maila till karin@xpublishing.se